Nya tankar i vårtider
Här följer en natursocial observation.
Säkert har fler lagt märke till denna groda.
Grodarten som är en överlevare!
Grodorna har det svårt, eftersom människan i sitt oförstånd förstör deras livsmiljöer, men det finns en art som är oerhört livskraftig just på grund av sin extremt nära relation till människan. Den bor rentav i henne. Floskelgrodan (Rana flosculosa) heter denna art. Dess livscykel innefattar ett uthoppande ur en mun, ut i etern, så in genom örat i en annan människa, ibland även i samma, om hon pratar för sig själv, för att småningom komma ut ur munnen i ett annat sammanhang, och så vidare.
Den livnär sig av fördomar, fasta föreställningar och slentrianer - födoslag som förekommer ymnigt i många människors huvuden. Man tror att den förflyttar sig genom ytterörat, innerörat och örontrumpeten ut i svalget, vilket leder till förtjockningar där, vilket delvis förklarar det numera så utbredda syndromet ’lomsynthet’. Många människor både hör och ser lite dåligt, lite halvdant, ouppmärksamt kan många gånger tyckas, men forskare misstänker nu att det har en konkret orsak i floskelgrodornas rörelser inne i dessa skallgångar.
Utseendet är oansenligt och vardagligt grått, med ett artsäkert tecken i pannan: en liten hårtofs med ojämnt utseende, troligen luggsliten av det eviga förflyttandet genom de trånga örontrumpeterna. Lock och revirlätena är många och varierande, men lätt igenkännliga och artsäkra:
'Man-måste-ju-LEVA-också'
'Jamensåkanmanvälintetänka'
'Smakar-det-så-kostar-det'
'Så-har-det-väl-ALLTID-varit'
Lokala läten har säkerligen utvecklats under evolutionens och civilisationens gång.
Vera
Nya tankar i mars
Radikalt!
Radix betyder rot.
Att ha radikala åsikter betyder att man åskådat den radikala roten. Alltså iakttagit den. Stått bredvid och tittat på den. Och på andra människor som tidigare skrapat fram den (intellektuella genom tiderna).
Det säger inget om vad man egentligen gör med den. Åsikter kan man ha, där finns friheten, men inget förpliktar åskådandet, åsiktandet att binda samman de radikala åsikterna med handling, förändring, i praktiken.
Den som är åskådare till en fotbollsmatch kan ju inte spela fotboll i praktiken, hur mycket den än tittar på.
För själva görandet krävs övning, mod, tålamod och mycket annat, som åskådandet inte alls kräver.
Radikala insikter? Det är något annat, det får den som går in i och undersöker roten, radixen. Den som gör det möter sedan på vägen ut och åter till åskådarna svårigheten, att för dem beskriva det dessa ännu inte sett, kanske inte har organ för och därför ofta mot- och o-vilja att se.
Däri ligger andemeningen i uttrycket ”Verklig radikalism möts alltid av oförståelse.” Den radikale möts sällan av sympati och nyfikenhet.
Den som har radikala åsikter, kan i nästa stund välja en ny position med andra åsikter, som Marit Paulson och andra, som springer runt och leker något slags byta-stolar-lek. Mode och trend. Den som har radikala insikter kan inte byta läger.
Har man undersökt själva roten kan man inte ta bort att man sett in i.
Insikter kan inte raderas, inte omformas, bara åt det fördjupande och förtydligande hållet, aldrig åt det förluddigande hållet. Då blir alltsammans falskt och försvinner likt dimman på en morgonäng när solen bestiger den.
Radikala insikter kräver. De manar till viljan, gör något, handla, ändra, bryt, skapa nytt. Precis som med fotbollen: det är fotbollsspelarna som hela tiden slipar sin teknik, sin skicklighet, sitt samarbete, sin fysiska kondition. Åskådaren behöver inte ändra sig.
En människa som strävar efter radikala insikter är hela tiden på väg, står inte särskilt stilla. Insikterna manar att undersöka vidare. I andras ögon kan sådana människor anses vara rastlösa, omogna, otåliga, ja alla möjliga lösa begrepp och o-n klistras på dem. När det i själva verket är tvärtom, ur dennes synpunkt, ståndpunkt: en hållbar strävan efter insikt i roten.
Den här texten är en variant på kärt tema.
Mer finns till exempel i Igenom Två, i prosastycket 'Dårskap och vishet'.
Nya tankar – i februari
Samspelets magi
Orden – jorden – växterna – livet – kulturen – allt hänger ihop!
Kultur betyder 'att odla' och ekonomi betyder 'att hushålla'. I vårt modernistiska tidevarv har det mesta förvrängts till oigenkännlighet eller lindats in i vetenskapliga teorier till abstraktioner, som få förmår igenomskåda. Kultur har idag mer med artisteri och egoism att göra och ekonomin är allt annat än just det - den slösar besinningslöst med ändliga resurser i ett allt snabbare tempo. Nu har de båda begreppen börjat få lite nya nyanser, men har du tänkt på hur de flätas samman? I självhushållning? Alltså den som kan och som äger mark kan ha en i ordets bemärkelse sann ekonomi - åt sig själv. Men alla andra då?
Den största faran för livet på jorden, ja för hela denna vackra planets framtida existens är människan, brukar man säga, men det är inte sant! Vi ska se upp med intellektuella förenklingar, som gör att vi nöjer oss med floskler och ytor. Nej, det största hotet är, att människan inte beter sig just som människa. Människan är en kulturvarelse, säger man, till skillnad från djuren. Att var skild från djuren, att vara individ, att kunna tänka medvetet själv, att kunna forma sitt öde själv och inte vara helt bunden av omedvetna instinkter - allt detta, all denna frihetspotential, bär i sig ett lika mått individuellt ansvar för att balans, ekologi och framtid ska vara möjlig. Och balans och ekologi är just förutsättningarna för framtiden.
Människans unika frihet bär ju i sig, i den andra vågskålen, samma mått av individuellt ansvar.
Frihet utan ansvar kallas med ett annat ord egoism. Nu kan jag knyta ihop denna tankeväv - det största hotet mot det vackra livet på denna himlakropp i rymden är människans egoism.
Det låter så orimligt tungt och stort! Men jag ser det så här: Låt oss arbeta tillsammans med att upprätta sann kultur istället!
Odla! Odla morötter, rosor, vänskap, odla musik för alla, vardagsmagi och odla styrka för att stå emot. Ett friskt mänskligt och kulturellt immunförsvar mot tidens fördumning och egoism! Låt oss öva samspelets magi, som min vän Helga Hussels, violinist och kammarmusiker med rötter i krigets Berlin. Hon bor nu på sin vackra gård på västra Orust och hos henne får jag tacksamt bo denna vinter. Helga vet vilken gränsöverskridande skönhet samspelets magi kan åstadkomma i musiken. Det gäller i all kultur, i allt det vi odlar.
Denna text är också ledare i sista Fri Jord.
